I huvudet på Anna

Hej Ninni!
Idag åkte vi till Naturskolan i Vassbo.
Vi delade in oss i grupper. Jag, Joel, Emil och Sandra.
Vi skulle ta med oss åror, flytvästar, två renskin och två hinkar med pluppar och sånt som man har när man typ forskar kryp.
Sen tog vi en roddbåt till andra sidan.
Jag skratade mycket.
Guiderna hette Helge och Mia,
På andra sidan fick vi hugga ner träd. Vi fick en liten snutt av trädet.
Vi sågade ner en gran.
Granen var ful.
Sen åt vi.
Jag åt pannkakor.
Vi fångade småkryp.
Jag fångade en Myra.
Jag döpte den till Hero.
Den räddade min dag.

Hej då!

Ibland känner jag mig höjdrädd men jag vill fortsätta sväva. Sväva bland moln, thékoppar, psykfilmer, kärlek och pepparkakor. Jag ler där jag svävar och ibland vinkar jag till förbipasserande, dom vinkar tillbaka..  Jag svävar högre.. upp, upp, för jag vill utforska mer. Det känns härligt att känna vinden i håret.. jag känner mig faktist som vinden själv. Ibland faller jag.. då blundar jag hårt och tänker att allt kommer att ordna sig. Det gör det också, oftast. Ibland orkar jag inte sväva längre, då lägger jag mig på ett moln och tittar på stjärnorna och lyssnar på musik, musiken får mig att vilja sväva igen.. Jag vet att det bara handlar om en känsla men jag vet att den känslan får mig att mår bra.

lusten jag har att vilja saker, utforska saker och klara av saker är lusten som får mig att fortsätta sväva.. trots att jag svävar försöker jag ha mina fötter på jorden.. klurigt? kanske.. men jag försöker

Jag är så trött, trött på långa, jobbiga vardagar. Jag vill tillbaka till mysiga, braiga helgen och uppleva tända ljus, underbara människor, psykofilmer, skrattsalvor och sköna kuddar igen. Jag var så nöjd och varm i magen. Jag klappar och ler av förtjusning när jag tänker tillbaka. Sådär som min 3-åriga kusin Iris gjorde i sommras när jag drattade på ändan i en lerhög inför hennes åsyn. Hon tittade på mig, jag tittade på henne och vi skrattade hejdlöst...
Ibland kan det vara riktigt rogivande att bara ligga och tänka tillbaka på gamla minnen, som har gjort en gott vill säga. Jag minns när jag var liten och fick min första docka, jag tyckte den var så ful så jag klippte av håret på den. Jag minns när André kastade en sten i huvudet på mig så att jag svimmade. Jag minns när jag målade mina händer röda med min mammas nagellack. Jag minns när jag var liten och alltid rymde med min björnes magasinväska under armen. Jag minns när jag bad min pappa visa hur man pussades på film. Jag minns när jag klippte min kompis hår, en mindre glad mamma, en skrockande pappa. Jag minns en dikt som jag fick av min mamma i födelsedagspresent när jag var liten..

Du vet väl om
att Du är värdefull
att du är viktig
här och nu
Att du är älskad för din egen skull
för ingen annan
är som Du

.. minnen är värda att bevaras.

Uh, jag känner mig så nöjd med tillvaron. Har en nöjd känsla i min mage som får mig att känna mig varm inombords. Den känslan ska jag lägga i en burk och ta upp imorgon det första jag gör när jag vaknar..
Det skönaste med helg är att man kan vakna utvilad. Att kura ihop sig i täcket och ligga och mysa till musik med en kudde mot magen är nog det skönaste som finns. Men man kan ju inte ligga i sängen hela dagen även om man gärna skulle vilja det någon gång..

Efter att ha ätit en god frukost, sytt mammas jeans och duschat tog jag mig till Liz. På bussen träffade jag Molina, det var trevligt! Som vanligt hade jag och Liz våra trevliga pratstunder varvat med skrattstunder och som vanligt missade vi bussen så det var bara att gå i rask takt till staden och möta upp ella och agnes. Kl. 5 hade vi anlänt till kristinegymnasiet och kristinehallen för att se på musikkonservatoriets julkonsert. Mycket duktiga musiker som gav rofylld musik. Jag, Ella och Liz kunde dock inte sitta still längre så vi sa adjö till Agnes som skulle fortsätta kika på sin bror och begav oss till Slaggféet som irriterande nog inte var öppet. Efter lite traskande i stan utan att ha nån som helst aning om vad vi var på väg kom vi iallafall fram till att vi skulle bege oss hem till Ella. Där bjöds det på pepparkakor, film, godis och trevligt sällskap :).  Donnie Darko hette filmen och denna något filosofiska bit har fått mig att tänka ganska mycket på övernaturliga saker.. bra var den iallafall.
Vid sissodär tjugo över 10 var det dags att bege sig till bussen som skulle ta mig hem till norslund och Liz till slätta. På bussen träffade jag Rebecka och Linette och dom berätta om sina trevliga upptåg. Rebecka berättade även något som fick mig att fnissa rejält. Hennes gammelfarmor hade spontant hävt ur sig att hon legat med Darin.. och det upprepade hon några gånger om. . tähä. Fy Gammelmormor!

Det var väl kort och gott dagens lilla äventyr. Trots att mina ögon säger emot försöker jag hålla mig vaken.. snart ska jag sova. För imorgon ska jag, Malin, Kristina, Martina, Marielle, Emelie och Sofie till Sanna och Gilbert partaja lite över god mat och så.. 
Kräämm!

Mätt och glad sitter jag i min bruna soffa och försöker komma på vad jag ska hitta på ikväll.. har en känsla av att jag kommer bege mig till arenan eftersom jag har lovat vissa personer det. Känns alltid så jobbigt att lova saker eftersom att det finns risk att man ångrar sig och folk kan bli upprörda. Därför ska jag försöka hålla vad jag lovar och ta mig ner till mormorsgatan..
                                                                             

 
Har en skön känsla i min mage..
Har en sån där pirrande känsla som man har när man är kär, den bubblar av glädje och förväntan..

.. Jag är lycklig

;)

Trött, trött , trött. Det är precis det ordet som min kropp, min hjärna och mina ögon utsöndrar. En filt, en kopp thé och ett par stora sköna sockar är något som jag känner mig i behov av. Lite musik skulle inte heller skada, Janis Joplin.

soooovaa.

Vad ska man bli? Vad ska man göra? Ska man färga håret rött eller brunt? Vilken tandkräm ska man välja? Ska man ha randiga eller enfärgade strumpor idag? Äta spaghetti eller mackaroner till middag? Ska man bara sitta inne och dricka te ikväll eller ska man ringa nån? Vad ska man göra imorgon? Vart ska jag resa? Hur vet man att man passar in? Vad händer i framtiden? Vad vill jag hinna med? 

Det är så mycket man vill göra, så mycket man vill säga och så mycket man vill hinna med innan man skaffar sin röda volvo, ett par söta kottar och en såndär ståtlig hingst som man ska älska i nöd och lust.
Snart är det dags för gymnasieval. Eftersom jag är en sådan där person som inte gillar att göra livsavgörande beslut så är det här inget jag hurrar över. Var hos vår allas Loffe (Sven Lofors, studievägledare) idag. Skulle inte vilja påstå att vi kom fram till någonting, känner mer en viss stress över att snart vara tvungen att ha kommit fram till ett val. Ett val som jag inte ska behöva ångra, ett val som kommer påverka mina senare val i livet, ett val som jag ska känna att jag kommer få nytta av.
Men jaja, det får bli vad det blir. Känner jag helt plötsligt en ångest över mitt val får jag väl springa det snabbaste jag kan till Loffe, sudda ut mina val och kludda dit några andra krussiduller. Dä bli' bra'! 

Nu ska jag nog sova och fortsätta fundera på hur framtiden ska planeras över en bit musik. Musiiik äär braa! Yeyy .. och nu tycker jag vi drar slutsatsen.. att allt ordnar sig tillsut.

Hela mitt liv bodde och levde jag i en kokosnöt.
Det var trångt och mörkt.
I synnerhet på morgonen när jag skulle raka mig.
Men vad som plågade mig mest var att jag saknade möjlighet
att komma i kontakt med yttervärlden.
Om inte någon av en händelse hittade kokosnöten och knäckte den,
så var jag ju dömd att leva hela mitt liv inne i nöten och kanske också dö där.
Jag dog inne i kokosnöten.
Några år efter min död hittade man kokosnöten,
knäckte den och fann mitt förkrympta skelett inuti.
"Vilken olycka!", sa man.
"Om vi bara hade funnit den tidigare..."
"Då hade vi kanske kunnat rädda honom."
"Kanske finns det fler innestängda..."
"Som vi hinner rädda."
Sa man och började hamra sönder varenda kokosnöt inom räckhåll.
Lönlöst! Meningslöst! Bortkastad tid!
En människa som bor och lever i en kokosnöt! Sådant inträffar en
gång på millionen!
Men jag har en svåger, som fortfarande bor och lever i ett ekollon.

Att skratta är bra. Att skratta är kul. Att skratta är underbart. Jag är bra på att skratta. Att skratta är skönt. Ibland kan jag skratta när jag är ledsen. Ibland kan jag skratta när jag är arg. Ibland kan jag skratta när jag är chockad. Att skratta är befriande. Jag kan skratta så att jag börjar gråta. Jag kan skratta så att det känns som magen vänder sig ut och in. Jag brukar sitta och skratta. Jag brukar stå och skratta. Jag brukar ligga och skratta. .. och det är lika kul varje gång..

Att gråta kan vara jobbigt. Att gråta är inte alltid kul. Att gråta kan vara skönt. Att gråta kan vara underbart. Ibland kan jag gråta när jag är ledsen. Ibland kan jag gråta när jag är glad. Ibland kan jag gråta när jag är arg. Ibland kan jag gråta när jag är chockad. Att gråta är befriande. Jag kan gråta så att jag börjar skratta. Jag kan gråta så att det känns som jag inte har några tårar kvar. Jag brukar sitta och gråta. Jag brukar stå och gråta. Jag brukar ligga och gråta. ..

Tänk att skratt och gråt ligger så nära varandra. Att båda känslorna känns så viktiga att få uttrycka. Även om jag föredrar att skratta så tycker jag att det är oerhört viktigt att få vara ledsen ibland.. och då kan det vara skönast att bara gråta.. eller bara skratta...

Godnatt goseungar! :)

Jag känner mig frustrerad och arg. Det finns så mycket som jag skulle vilja berätta, så mycket som jag skulle vilja säga för att bara få det ur mig. Att vara så irriterad på en person är ju inget som jag vill men att få ur min vrede skulle bara orsaka lidande.. Respekt är ett viktigt ord och jag tycker det är tråkigt att det finns dom som inte respekterar andras val i livet. Att sedan beté sig som en barnunge och försöka ge andra sluldkänslor för något som man inte något med att göra känns även det lite patetiskt. gah!
Sitter och lugnar ner mig med Jack Johnson och det tycker jag fungerar ganska bra, han får mig åtminstonde att tänka på annat.. och inte känna sådär hatisk som jag skulle göra utan honom.

Igår tillbringades dagen först med Elin, vi gick runt på stan och mysa oss som sedan följdes tätt av en planerad "tjockdag" med Liz. Vi bakade muffins, tittade på film och hade oss. Vi var påväg in till hennes rum då Liz plötsligt gled graciöst en meter på en "hjärteask" och tog i skrivbordet med en duns. Vi skrattade hysteriskt och jag fick inte fram ett ord eftersom bilden av en glidande Liz fick mig att kikna av skratt. Kanske lite svårt för den som läser att se det humoristiska i det men det räcker med att ni läser detta, det var roligt! Efter att en skål med 10 muffins som snabbt blev tom tog vi oss för magen och jag måste säga att vi  lyckades, we had become to fat lajdiis! Hurray!

Tanken var ju att efter min tjocka dag igår så skulle denna dag bli mer.. vad ska man säga.. Aktiv! Men Icke sa Nicke. Att gå och handla i snövädret gjorde mig sittande resten av dagen och det resulterade till att dagen har blivit minst lika tjock idag också, inga muffins dock. .

Nu ska jag drömma vidare till Jack's ljuva stämma ;D..