Me and you and a dog named Boo
Jag är så trött, trött på långa, jobbiga vardagar. Jag vill tillbaka till mysiga, braiga helgen och uppleva tända ljus, underbara människor, psykofilmer, skrattsalvor och sköna kuddar igen. Jag var så nöjd och varm i magen. Jag klappar och ler av förtjusning när jag tänker tillbaka. Sådär som min 3-åriga kusin Iris gjorde i sommras när jag drattade på ändan i en lerhög inför hennes åsyn. Hon tittade på mig, jag tittade på henne och vi skrattade hejdlöst...
Ibland kan det vara riktigt rogivande att bara ligga och tänka tillbaka på gamla minnen, som har gjort en gott vill säga. Jag minns när jag var liten och fick min första docka, jag tyckte den var så ful så jag klippte av håret på den. Jag minns när André kastade en sten i huvudet på mig så att jag svimmade. Jag minns när jag målade mina händer röda med min mammas nagellack. Jag minns när jag var liten och alltid rymde med min björnes magasinväska under armen. Jag minns när jag bad min pappa visa hur man pussades på film. Jag minns när jag klippte min kompis hår, en mindre glad mamma, en skrockande pappa. Jag minns en dikt som jag fick av min mamma i födelsedagspresent när jag var liten..
Du vet väl om
att Du är värdefull
att du är viktig
här och nu
Att du är älskad för din egen skull
för ingen annan
är som Du
.. minnen är värda att bevaras.
det var en bäst-kväll som jag vill komma ihåg för alltid!! ååh. mina magmonster blir helt varma och lugna där nere i magen när jag tänker på den.
asså, sånna minnen som du har skrivit om.. det är sånna som alltid kommer finnas kvar som en liten sol.
du, såsom lördags är en liten sol i mig!
håller med liz! det var en väldigt fin kväll! ihh! dendär dikten är en sång också, den är väldigt fin! ihh!
KRAM!