Tack för ingenting
De vårkänslor som brukar infinna sig hos mig vid den här tiden på året får mig att längta till det nya och jag insåg för ett tag sedan att jag är en sådan person som älskar det nya vilket antagligen måste vara upphovet till den kreativa lusta som får mig att vilja skapa saker hela tiden.
Trots att jag är sugen på att upptäcka det nya så tror jag att jag sparar energin och ägnar lovet till att försöka ta det lungt och och göra den yppersta, mest trösterika, renaste och heligaste konsten - den ädla konsten att göra ingenting.
Hej Herr Vårsol!
Solen är här och fåglarna kvittrar gällt och vackert och jag kan liksom nästan känna vårens antågande i kroppen.Kanske lite tidigt med tanke på att snön fortfarande är kvar men men familjen W startar tidigt med plast-snödroppar och färgglada vårgardiner. Det ger en härliga tankar.
Jag firade vårsolen med att baka grahamsbullar med sesamfrön samtidigt som ljudet av Jack Johnson ekade i huset, ibland är det verkligen en fröjd att få vara ensam hemma.
Ett Hopp Om Att Semlor Förlänger Livet
Igår var det fettisdagen och jag skulle tro att målet för många svenskar var att inhandla sig en semla. Jag och Liz begav oss till Focus, förväntansfulla och hungriga. Till min stora lycka och även häpenhet så fanns det lika många semmelsorter som det finns korvsorter, nästan iallafall. Slutligen blev valet en saffranssemla med mandelmassa för oss båda.. vilken njutining!
Trots att semmeldagen bara firar sin härliga existens en dag om året så vet jag att iallafall resten av veckan också kommer ägnas till att förtära alla dessa praktfulla semlor som bara väntar på att få ätas upp.
Jag befarar att det lär bli många men ack så goda de är. Jag lever på hoppet om att semlor förlänger livet..
Tid Och Pojkvänner
Vill du bli tillsammans med mig?
.. Jag Borde Säga Godnatt
Det är när man sitter ensam, det är sent och tröttheten tar över som man börjar känna sig lite däven... trots det så är jag trilsk nog att gå emot mina egna principer. Jag har aldrig kunnat komma i underfund med varför man inte går och lägger sig när man är trött utan istället väntar tills man är totalt avslagen och kommer på sig själv med att slumra till med jämna mellanrum...
Jag borde verkligen gå och lägga mig!
Godnatt ( :
Tryffel
Jag sitter i vår fina bruna soffa och begrundar den gigantiska fruktskålen som mamma fyllt på med alla dess härliga frukter du kan tänka dig. Farligt, då jag befarar att jag kommer har slukat upp den innan morgonen gryr, men mumsigt är det!
Förutom att ha ägnat dagen till mina studier och äta frukt från fruktskålen så har jag och Liz varit och inhandlat ingredienser för tryffelchoklad. Detta härligt goda bakverk (som ser ut som bajs:) som vi med hjärta och själ gjorde så fina och goda. TRY IT!
2007 års cirkel är sluten
Minnen, ja. Nu har jag i minnenas värld gjort en resa genom året.Nya bekantskaper har knytits, äventyr har genomförts och alla "ska-göra"-saker har fullbordats.
Igår firades Nyårsafton för fullt med trerätters, finklädda människor och ett upplyst badkar i trädgården hemma hos fin-Liz och avslutades hemma hos snäll-Arvid där vi räknade ner det nya året, kramades, skålades och dansade med håg och fröjd till liveband. Vilket underbart inledande på det nya året!
Nyårslöfte! Jag kan tänka mig att det var en och annan som avgedde ett sådant i stundens hetta. Jag som aldrig brukar avge något hade tanken att byta trenden men glömde i minutens ögonblick ge något, kanske lika bra då nyårslöften egentligen är ganska överskaffade och på lång sikt svåra att hålla. Men jag ska nog iallafall fortsätta det nya året med tanken att jag ska hålla mig stark i både medgångens och motgångens stund och att med nära och kära uppleva fler äventyr att minnas och förnöjas av.
Nu tillbaka hos de spirande rovplantorna, som ska gallras.
Cirkeln är sluten.
Överstökad jul och gravidtankar
Haha.
Detta gåtfulla svar fick mig att fundera och inse att nej man vet nog aldrig riktigt säkert endå, vad det än handlar om, men jag är nog ganska säker på att jag inte går i gravidtankar, jo jag är nog säker!
Nightmare Before Christmas
Mina pysselfingrar som brukar komma till rätta så här i juletider är trötta och jag sitter här med det absolut finaste bruna handledsvärmarna med pärlor på som jag någonsin har ägt, vilket var en del av finaste Liz julklapp.
Jag känner mig sådär härligt nöjd just nu, den bästa känslan!
Att fånga solstrålar under ögonfransarna
I morse vaknade jag (trots ringsignalen) glad och utvilad och jag sträckte mig sådär lång som liz katter brukar göra. Jag har en vana och det är att lämna en liten glipa mellan fönsterbrädan och rullgardinen, allt för att vakna med en solstrimma i ansiktet, vilket jag underbart nog fick göra idag! Att ligga där i sin säng ihopkurad med lugnet i kroppen får en att fundera, fundera på att året har gått så galet fort! Så mycket man har hunnit göra och människor man fått träffa. En hel hösttermin i gymnasiet har stormat iväg och jag tycker om tanken på att det snart är jul... jag borde försöka sansa min entusiasm, men går det att hindra lycka?
Grattis i förskott!
Jag har en brist, tro det eller ej. Ett slags minus i registret, ett fel helt enkelt. Jag erkänner! Jag har en tendens att glömma bort födelsedagar, något som jag kan må ganska dåligt över. Ett grattis på födelsedagen brukar oftast komma dagen efter och jag blir tvungen att förklara att jag är jättedålig på födelsedagar och att det inte har att göra med att personen på något sätt är ovärd att ihågkommas. Något som oftast brukar svaras med ett skratt, och jag skrattar nervöst tillbaka, glad över att det sena födelsedagsbarnet inte tog illa upp. Trots det kan jag fortfarande inte komma över min skam och fundera över om min vän blev lite sårad trots allt. Jag tvivlar på att min brist är i den stora bemärkelsen att någon ligger hemma och gråter men man vill ju gärna visa att man bryr sig och dela dagen med denna.
Men nu har jag ju erkänt och blottat det som jag faktist är sämst på att göra, att glömma bort födelsedagar. För att ingen ska må dåligt över sin/sina brister tycker jag att vi här och nu kommer överens om att vi istället kallar dom för vår charm... eller finare, tjuskraft. För våra brister är ju faktist en del av våran egna personlighet och gör oss till de egendomliga individer vi faktist är.
Jag borde skaffa mig en Almanacka!
Turistens klagan
Ignorerar.
Försvinner bort.. bort där vattnet forsar i många fåror, omarmande av de mest fantastiska klippor. Bort där fåglarna frambringer de vackraste kvitter, där blommorna utsöndrar den ljuvaste doft och där känslan över att allt kommer ordna sig ständigt gör sig påmind. Känslan, detta hjärtats så värdiga språk.. Känslor som värmer, känslor som isar inom oss.. alla dessa känslor som gör oss påminda om att vi faktist lever.
Tillbaka.
Tillbaka till verkligheten.
Tillbaka till evig klagan.
Att omges av fina saker och må bra är fint dé
Stockholm är fint, Julia är fin, jag tycker om fina låtar,
jag tycker om fina ting
I've come to talk with you again.
Because a vision softly creeping
Left its seeds while I was sleeping,
And the vision that was planted in my brain
Still remains within the sound of silence.
In restless dreams I walked alone,
Narrow streets of cobblestone.
'Neath the halo of a street lamp,
I turned my collar to the cold and damp
When my eyes were stabbed by the flash of a neon light
That split the night, and touched the sound of silence.
And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more.
People talking without speaking,
People hearing without listening,
People writing songs that voices never shared.
And no one dared disturb the sound of silence.
"Fools," said I, "You do not know
Silence like a cancer grows.
Hear my words that I might teach you,
Take my arms that I might lead you."
But my words like silent raindrops fell,
And echoed in the wells of silence.
And the people bowed and prayed
To the neon god they made.
And the sign flashed out its warning,
In the words that it was forming.
And the sign said, "The words of the prophets
are written on the subway walls
And tenement halls, and whispered in the sounds of silence."
Casimir Pulaski Day
Ett nytt år. Ett alldeles nytt fräscht år.
Och det är den exakta benämningen på vad jag känner mig nu- fräsch.
Nej, skämt åsido känner jag mig ganska sliten, men det gör ingenting för jag känner mig så otroligt glädjefylld, förväntasfull och nöjd över vad som komma skall.
Vad är det då jag är så förväntansfull över?
Det vet jag inte, men jag kan skapa mig en liten bild, en fin bild.
I ett överflöd av kuddar, kramar och skratt kommer jag befinna mig i. Raffinerande musik kommer spelas, doftande ljus kommer tändas och hänförande bilder kommer skapas. fina tanke.
Med dessa ord kan man tro att jag är den eviga optimisten, men är det verkligen så enkelt? Så enkelt att bara glömma det man helst inte vill tänka på?
Nej, men mitt cyniska jag säger jag att en optimistik inställning kommer ta mig framåt. En inställning som jag kommer försöka hålla kvar inom mig, vad som än händer.
kräm. fräsch