Turistens klagan

Mamma står och skäller.
Ignorerar.
Försvinner bort.. bort där vattnet forsar i många fåror, omarmande av de mest fantastiska klippor. Bort där fåglarna frambringer de vackraste kvitter, där blommorna utsöndrar den ljuvaste doft och där känslan över att allt kommer ordna sig ständigt gör sig påmind. Känslan, detta hjärtats så värdiga språk.. Känslor som värmer, känslor som isar inom oss.. alla dessa känslor som gör oss påminda om att vi faktist lever.

Tillbaka.
Tillbaka till verkligheten.
Tillbaka till evig klagan.

Kommentarer
Postat av: L

visst är det underbart skönt att försvinna bort ibland?!
och du vet väl att du alltid kan komma över eller ringa?!ibland räcker det med kanske bara 5-10 min frånvarande hemma och närvarande i någon annans armar och röst för att lätta mycket. eller så kan du blunda och låtsas att du är nere i agnes källare med oss alla på myskväll, eller tänka dig här hemma hos mig, ätande muffins och skrattande tills vi dör på vår fettis-dag, eller som sagt var; tänka dig vattnet som är omarmade av klippor. så kan vi blunda och låtsas vara klippor.
för du är jämt en klippa för oss, men ibland orkar man inte vara det hela tiden.
det kommer gå bäst idag på dansen!
puss


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback