amelie

e

Färgerna, stämningen, musiken.. allt i denna underbara film berör mig och jag blir så glaad och varm innuti. Jag såg den senast igår och jag känner mig lika  tillfredställd nu som jag var då. Jag vill vara där.. jag vill kasta macka med henne, jag vill vara en del av hennes busiga liv som går ut på att göra andra lyckliga. Den ger en sådan enorm livsglädje och det är omöjligt att inte lé filmen igenom. Jag skulle gärna vilja träffa henne .. den där Amelie från Montmartre. (=


ef

Jag tror det var ungefär såhär

Här är balladen om min farfar..

När jag var liten fick jag ett munspel av far
På inrådan av farfar som musikalisk var
Ge grabben ett munspel så spelar vi duett
Sa farfar som spelte på escornet

När farfar satt i källaren å blåste sig blå
Blev farmor förtvivlad å faster också
En dag när faster träffat en riktigt stilig man
Kom han å träffa farfar men blev blek å försvann

Vi övade i källaren min farfar å jag
Då gjorde jag en visa som verkligen var bra
Den hade fyra toner å lät underbar
Jag tror att de var ungefär så här den var.....

Vi tutade å blåste med känsla å med darr
Så duvorna på taket fick öronkatarr
Men farfar bara öste på
Han spelte som i trans
Å duvorna bosatte sig någon annan stans

När farfar blev för gammal då avled han till sist
Då tystnade musiken å allt blev trist
Men ännu när jag tänker på förfulliga dar
Då blåser jag i anden om en liten fanfar


En stund bland molnen

svävar


Ibland känner jag mig höjdrädd men jag vill fortsätta sväva. Sväva bland moln, thékoppar, psykfilmer, kärlek och pepparkakor. Jag ler där jag svävar och ibland vinkar jag till förbipasserande, dom vinkar tillbaka..  Jag svävar högre.. upp, upp, för jag vill utforska mer. Det känns härligt att känna vinden i håret.. jag känner mig faktist som vinden själv. Ibland faller jag.. då blundar jag hårt och tänker att allt kommer att ordna sig. Det gör det också, oftast. Ibland orkar jag inte sväva längre, då lägger jag mig på ett moln och tittar på stjärnorna och lyssnar på musik, musiken får mig att vilja sväva igen.. Jag vet att det bara handlar om en känsla men jag vet att den känslan får mig att mår bra.


lusten jag har att vilja saker, utforska saker och klara av saker är lusten som får mig att fortsätta sväva.. trots att jag svävar försöker jag ha mina fötter på jorden.. klurigt? kanske.. men jag försöker





Me and you and a dog named Boo

Jag är så trött, trött på långa, jobbiga vardagar. Jag vill tillbaka till mysiga, braiga helgen och uppleva tända ljus, underbara människor, psykofilmer, skrattsalvor och sköna kuddar igen. Jag var så nöjd och varm i magen. Jag klappar och ler av förtjusning när jag tänker tillbaka. Sådär som min 3-åriga kusin Iris gjorde i sommras när jag drattade på ändan i en lerhög inför hennes åsyn. Hon tittade på mig, jag tittade på henne och vi skrattade hejdlöst...
Ibland kan det vara riktigt rogivande att bara ligga och tänka tillbaka på gamla minnen, som har gjort en gott vill säga. Jag minns när jag var liten och fick min första docka, jag tyckte den var så ful så jag klippte av håret på den. Jag minns när André kastade en sten i huvudet på mig så att jag svimmade. Jag minns när jag målade mina händer röda med min mammas nagellack. Jag minns när jag var liten och alltid rymde med min björnes magasinväska under armen. Jag minns när jag bad min pappa visa hur man pussades på film. Jag minns när jag klippte min kompis hår, en mindre glad mamma, en skrockande pappa. Jag minns en dikt som jag fick av min mamma i födelsedagspresent när jag var liten..

Du vet väl om
att Du är värdefull
att du är viktig
här och nu
Att du är älskad för din egen skull
för ingen annan
är som Du

..
minnen är värda att bevaras.


det gör mig varm..

Sitter i skolan och försöker fördriva tiden på bästa sätt. Då har man ju sin fina djungel-blogg att skriva i. Underbart! Bakom mig sitter det ett gäng ungdomar och allas våran Karin och berättar gåtor. Jag blir varm i min mage av alla skratt.. för att skratta är ju underbart.


"Jag har tre barn och jag kan fortfarande inte jucka" - citat, Karin Hedström

Du är saknad

Jag vill inte säga adjö. Jag vill inte att det ska vara slut. Jag vill inte att du ska fara. Jag vill att du ska stanna. Vi ses i sommar Marielle!

Gammelmormor ligger med Darin?

Uh, jag känner mig så nöjd med tillvaron. Har en nöjd känsla i min mage som får mig att känna mig varm inombords. Den känslan ska jag lägga i en burk och ta upp imorgon det första jag gör när jag vaknar..
Det skönaste med helg är att man kan vakna utvilad. Att kura ihop sig i täcket och ligga och mysa till musik med en kudde mot magen är nog det skönaste som finns. Men man kan ju inte ligga i sängen hela dagen även om man gärna skulle vilja det någon gång..

Efter att ha ätit en god frukost, sytt mammas jeans och duschat tog jag mig till Liz. På bussen träffade jag Molina, det var trevligt! Som vanligt hade jag och Liz våra trevliga pratstunder varvat med skrattstunder och som vanligt missade vi bussen så det var bara att gå i rask takt till staden och möta upp ella och agnes. Kl. 5 hade vi anlänt till kristinegymnasiet och kristinehallen för att se på musikkonservatoriets julkonsert. Mycket duktiga musiker som gav rofylld musik. Jag, Ella och Liz kunde dock inte sitta still längre så vi sa adjö till Agnes som skulle fortsätta kika på sin bror och begav oss till Slaggféet som irriterande nog inte var öppet. Efter lite traskande i stan utan att ha nån som helst aning om vad vi var på väg kom vi iallafall fram till att vi skulle bege oss hem till Ella. Där bjöds det på pepparkakor, film, godis och trevligt sällskap :).  Donnie Darko hette filmen och denna något filosofiska bit har fått mig att tänka ganska mycket på övernaturliga saker.. bra var den iallafall.
Vid sissodär tjugo över 10 var det dags att bege sig till bussen som skulle ta mig hem till norslund och Liz till slätta. På bussen träffade jag Rebecka och Linette och dom berätta om sina trevliga upptåg. Rebecka berättade även något som fick mig att fnissa rejält. Hennes gammelfarmor hade spontant hävt ur sig att hon legat med Darin.. och det upprepade hon några gånger om. . tähä. Fy Gammelmormor!

Det var väl kort och gott dagens lilla äventyr. Trots att mina ögon säger emot försöker jag hålla mig vaken.. snart ska jag sova. För imorgon ska jag, Malin, Kristina, Martina, Marielle, Emelie och Sofie till Sanna och Gilbert partaja lite över god mat och så.. 
Kräämm!


happines

Mätt och glad sitter jag i min bruna soffa och försöker komma på vad jag ska hitta på ikväll.. har en känsla av att jag kommer bege mig till arenan eftersom jag har lovat vissa personer det. Känns alltid så jobbigt att lova saker eftersom att det finns risk att man ångrar sig och folk kan bli upprörda. Därför ska jag försöka hålla vad jag lovar och ta mig ner till mormorsgatan..
                                                                             

                                                


 
Har en skön känsla i min mage..
Har en sån där pirrande känsla som man har när man är kär, den bubblar av glädje och förväntan..


.. Jag är lycklig

;)


Det var då..

lala

Det var när man var liten som allting var så enkelt. Man tänkte inte på vad morgondagen skulle bära med sig och man tillägnade inte en enda tanke på hur man skulle bete sig för att bli accepterad.
Precis som en massa andra små flickor så ville jag bli prinsessa. Jag ville ha min prins, jag ville ha min vita häst och jag ville ha mitt stora, stora slott. Varje dag skulle jag bära rosa klänningar med gigantiska tyllkjolar. Känslan av att som liten ha en dröm, ett mål om att vilja bli det man innerst inne önskar ger en lycka. 
Här sitter jag med mitt äpple i handen och funderar på när jag får min vita häst, mitt stora slott, min rosa klänning och min ståtliga prins. Tänker jag efter så känner jag mig ju inte i sånt jättebehov av en häst eftersom jag typiskt nog är allergisk. Ett slott låter ju inte särskilt viktigt det heller eftersom jag är mörkrädd och att städa det där gigantiska huset skulle ju ta evigheters evigheter. En rosa klänning har jag ju redan visserligen redan (den på bilden :) men eftersom jag inte kommer i den så lockar det mig inte att ens försöka sätta den över huvudet. Och så var det ju den där prinsen. Trots att det vore väldigt trevligt att ha en prins i sitt vardagsrum så är det inget jag funderar så mycket på. Prins eller inte, han lär ju dyka upp förr eller senare iallafall.
Mina drömmar har dock förändrats en aning, ett liv som prinsessa har jag ju redan nått.. eller nästan iallafall.