Amöba
Trött, trött , trött. Det är precis det ordet som min kropp, min hjärna och mina ögon utsöndrar. En filt, en kopp thé och ett par stora sköna sockar är något som jag känner mig i behov av. Lite musik skulle inte heller skada, Janis Joplin.
soooovaa.
Jag gillar magar och jag gillar gökboet
Väl framme i sthlm så begav vi oss iallafall till fars arbetsplats Banverket för att få tömma våra blåsor och leka med deras vackra kaffeautomat och smaka på Barnverkets egna kolor. mums. En upplevelse för sig.
Det hann knappt gå en halvtimme innan ett konstigt läte ekade mellan betongväggarna på Banverket:
BRRÖÖÖÖÖL... det var Malins mage som hade börjat "jag-är hungrig"-verksamheten och det tog inte lång tid innan min mages sirener börjat ljuda på högsta volym. Är det inte komiskt hur vackra ljud magar kan åstadkomma. Hur knäppt det än låter så föreställer jag mig att en liten, liten ko lever i våra magar och som råmar till varje gång vi känner oss det minsta hungriga (vilket jag gör ganska ofta).. För det är så min mage låter när den är hungrig.. MUUU! Det var iallafall då vi tog intiativet till att ta oss till Kungshallen och få i oss en bit mat. Wok vart det för min del. Malin, Sofia och jag ville inte bara slösa tid på att sitta och gödas av våra föräldrar hela dagen så vi tyckte att det var dags att ge sig ut och se vad Stockholm kunde erbjuda en grå lördags-eftermiddag. Julklappsshopping såklart! Jag orkade visserligen inte ta upp plånboken och köpa något så Fia och Molly fick stå för handlandet och jag för tittandet. Redan efter en timme tyckte vi att det var dags att få i oss en fika så vi mötte upp Chattis och Mamma, pappa fick klara sig själv, för att sätta oss på ett urgulligt café (dyrt dock) för att dricka KaffeLatte, äta muffins och dricka Thé. Mysigt för den frusne.
Men det var ju faktist inte pågrund av Thé-drickandet som vi bestämde oss för att åka till sthlm. Det var ju pågrund av att vi skulle kika på Bounce´s show "Gökboet". En underbart grymt duktig dansgrupp som gör ett fantastiskt uppträdande med genialiska danser till grym musik. Riktigt underhållande var det iallafall och jag känner mig full av inspiration för att börja koreagrafiera en dans till nästa veckas tävling, vilket påminner mig om att jag ska till dansskolan idag och hjälpa Martina att sköta hiphoparnas märkestagning.
Kl. är halv två och jag är alldeles för uppspelt för att kunna somna men för att inte sova bort hela morgondagen så måste jag nog gå emot mina egna principer och iallafall börja med att borsta tänderna..
kärlek och bajs
Samtidigt som man själv vill känna sig älskad så behöver vi alla något att älska själva. Något att längta till, något att drömma om, något att brinna för. Det kan vara kärleken till musiken, till bilen, till pojk/flickvännen, till sängen eller till kaninen. Det är kärleken till andra, till oss själva och till livet som får oss att känna oss viktiga på denna runda jord. Även om vi inte tänker på det så är vi alla beroende, beroende av det som så många är rädda för, att känna kärlek.
blir nästan lite äcklad av att skriva ordet så många gånger.. men jag tänker skriva de några gånger till iaf.
ujujuj (;
ane brun
vomiting and defeated
Total absence of grace
your reluctant voice saying; you decide
your own fate
But I wear rubber bands round my soul
they keep me from crawling
And these rubber bands round my sould
They keep me from falling
In my repeated dreams
you stare at me with and empty gaze
you turn your back on me
and you search for more intriguing days
loathing this
controlling this
let me get a hold of this
so I wear rubber bands round my soul
they keep me from crawling
and these rubber bands round my soul
they keep me from falling
And then when you are not in my dreams
and not in my mind
but we are at the same place at the same time
rubber no longer holds the borders of my soul
Så underbar låt. Rubber and Soul av Ane Brun. Antar att jag får tacka martina för att hon skickade låten. lovely!
Har din bra varit dag
Idag är det fredag, mysfredag. Skoldagen har varit lika fin som vanligt vilket kan bero på att min klass är helt underbart rolig. Alla är sådana olika och konstiga individer vilket bidrar till att roliga citat ständigt slinker ut. Jag och min vän Julia brukar alltid roa oss med att kika på när vår gymnastiklärare sitter och läser på våra läs-lektioner.. hon ser så finurlig ut och skrattat ljudlöst åt det roliga(?) hon läser.
Middag hos Liz, igen. Men gott är det, och riktigt trevligt där vi sitter och diskuterar om hur öppna och glada japaner och greker är och om hur dåliga svenskar faktist är på att våga vara roliga. Det är ju fantastiskt hur tråkiga vi svenskar faktist är jämnfört med te.x som jag nämnde tidigare, greker. Vi vågar inte riktigt vara så öppna som vi faktist skulle kunna vara och lever ofta under stress och press. Varför inte ta dagarna som dom kommer? Ja det kommer nog svenskarna aldrig vara riktigt bra på. Med tanke på hur mycket vi sitter inne om dagarna och det kan jag väl erkänna själv att jag är ganska bra på så blir det väl aldrig så att vi orkar att ta intiativet till att träffa en grupp med folk och bara umgås, prata och bara umgås. Idag har jag dock umgåtts med Liz som jag sa tidigare och även Ella, Lollo och Agnes. Tre supergulliga tjejer som precis som Liz är öppna och glada tjejer. Vi bakade, pratade och kikade på Idol och kom bl.a fram till att johan skulle åkt ut förlängsesen vilket han verjligen borde ha gjort. Trevligt var det iallafall! :)
Trött, så trött tänker jag ta mig till toaletten och borsta mina tänder. får se vad det är för intressanta äventyr som kommer hända imorgon. Jag har iallafall otroligt mycket skolarbete att hinna med. blääää
PÄLS på dig Ella!
Livets alla beslut..
Vad ska man bli? Vad ska man göra? Ska man färga håret rött eller brunt? Vilken tandkräm ska man välja? Ska man ha randiga eller enfärgade strumpor idag? Äta spaghetti eller mackaroner till middag? Ska man bara sitta inne och dricka te ikväll eller ska man ringa nån? Vad ska man göra imorgon? Vart ska jag resa? Hur vet man att man passar in? Vad händer i framtiden? Vad vill jag hinna med?
Det är så mycket man vill göra, så mycket man vill säga och så mycket man vill hinna med innan man skaffar sin röda volvo, ett par söta kottar och en såndär ståtlig hingst som man ska älska i nöd och lust.
Snart är det dags för gymnasieval. Eftersom jag är en sådan där person som inte gillar att göra livsavgörande beslut så är det här inget jag hurrar över. Var hos vår allas Loffe (Sven Lofors, studievägledare) idag. Skulle inte vilja påstå att vi kom fram till någonting, känner mer en viss stress över att snart vara tvungen att ha kommit fram till ett val. Ett val som jag inte ska behöva ångra, ett val som kommer påverka mina senare val i livet, ett val som jag ska känna att jag kommer få nytta av.
Men jaja, det får bli vad det blir. Känner jag helt plötsligt en ångest över mitt val får jag väl springa det snabbaste jag kan till Loffe, sudda ut mina val och kludda dit några andra krussiduller. Dä bli' bra'!
Nu ska jag nog sova och fortsätta fundera på hur framtiden ska planeras över en bit musik. Musiiik äär braa! Yeyy .. och nu tycker jag vi drar slutsatsen.. att allt ordnar sig tillsut.
Mitt Liv I En Kokosnöt
Hela mitt liv bodde och levde jag i en kokosnöt.
Det var trångt och mörkt.
I synnerhet på morgonen när jag skulle raka mig.
Men vad som plågade mig mest var att jag saknade möjlighet
att komma i kontakt med yttervärlden.
Om inte någon av en händelse hittade kokosnöten och knäckte den,
så var jag ju dömd att leva hela mitt liv inne i nöten och kanske också dö där.
Jag dog inne i kokosnöten.
Några år efter min död hittade man kokosnöten,
knäckte den och fann mitt förkrympta skelett inuti.
"Vilken olycka!", sa man.
"Om vi bara hade funnit den tidigare..."
"Då hade vi kanske kunnat rädda honom."
"Kanske finns det fler innestängda..."
"Som vi hinner rädda."
Sa man och började hamra sönder varenda kokosnöt inom räckhåll.
Lönlöst! Meningslöst! Bortkastad tid!
En människa som bor och lever i en kokosnöt! Sådant inträffar en
gång på millionen!
Men jag har en svåger, som fortfarande bor och lever i ett ekollon.
Skratt och gråt i en salig blandning..
Att skratta är bra. Att skratta är kul. Att skratta är underbart. Jag är bra på att skratta. Att skratta är skönt. Ibland kan jag skratta när jag är ledsen. Ibland kan jag skratta när jag är arg. Ibland kan jag skratta när jag är chockad. Att skratta är befriande. Jag kan skratta så att jag börjar gråta. Jag kan skratta så att det känns som magen vänder sig ut och in. Jag brukar sitta och skratta. Jag brukar stå och skratta. Jag brukar ligga och skratta. .. och det är lika kul varje gång..
Att gråta kan vara jobbigt. Att gråta är inte alltid kul. Att gråta kan vara skönt. Att gråta kan vara underbart. Ibland kan jag gråta när jag är ledsen. Ibland kan jag gråta när jag är glad. Ibland kan jag gråta när jag är arg. Ibland kan jag gråta när jag är chockad. Att gråta är befriande. Jag kan gråta så att jag börjar skratta. Jag kan gråta så att det känns som jag inte har några tårar kvar. Jag brukar sitta och gråta. Jag brukar stå och gråta. Jag brukar ligga och gråta. ..
Tänk att skratt och gråt ligger så nära varandra. Att båda känslorna känns så viktiga att få uttrycka. Även om jag föredrar att skratta så tycker jag att det är oerhört viktigt att få vara ledsen ibland.. och då kan det vara skönast att bara gråta.. eller bara skratta...
Godnatt goseungar! :)
Att känna sig mysig är nog det mysigaste som finns..
Och igår var det ju Helloween-dag, eller hur man nu vill definera det som. Jag, sara, elin och rebecka planerade världens mysigaste taco-kväll med både tzatziki, annas egna soja-färs och bål.. ingen guwackamole(?) dock. De medverkande var julia, annika, mossberg, johanna, majliz och så vi resten förstårs. Det var riktigt rogivande att sitta och prata gamla minnen och det som har hänt under veckan. Kärlek fick också sin roll i samtalen, svårt att undvika när man är ett gäng töser. Vi tittade även på en massa skräckfilmer, åt en massa gott tilltugg som mestadels bestod av godis och spelade det underhållande spelet Twister som orsakade många skrattsalvor. . Underbart gäng det där!
Om vi återgår till nu:et så kan jag ju berätta att jag underhåller mig med att se på Gothika. Tack vare att jag har sett den förut så vet jag vilka ställen jag ska titta bort på.. då känns det ju alltd bra att sitta här och skriva samtidigt..
Frustrationen har minskat med dagarna men det känns endå som det finns saker som skulle behöva sägas för att undvika missförstånd samtidigt som det känns som det inte är något jag orkar gräva mig djupare i..
Dags att se vidare.. HUA!