I huvudet på Anna

Ja, då var vi här. Sommarlovet och alla dess stora och underbara äventyr är nu fullbordade och kvar återstår nu den vecka som mest kommer att bestå av pirr-i-lirr i magen och en massa försök i att lägga sig tidigt och vakna tidigt för att bemöda sig till att skapa någon slags dygnsrytm. Det på grund av att skolan lurar alldeles bakom husknuten, en alldeles ny skola med nya miljöer och människor att bekanta sig med vilket jag känner mig otroligt förväntansfull över! Med det vill jag säga att det känns sannerligen bra att börja skolan igen, jag är redo! Nästan och snart.  

Jag funderar och tänker. Ty vi har ett bus på gång. Ett bus som inom snar framtid kommer yppa sig och chockera världen. Man känner sig lite förväntansfull och ett léende dyker upp på ens läppar när tanken slår en. Tanken på att bus kan vara otroligt festliga. Den mest vetgirige läsaren kanske nu lider samtidigt som hon eller han suger på sitt hår och äter upp sina tånaglar och äter upp allt annat som är i ens väg av den stora nyfikenheten som råder. Men som man brukar säga; den som lever får se...