En stund bland molnen
Ibland känner jag mig höjdrädd men jag vill fortsätta sväva. Sväva bland moln, thékoppar, psykfilmer, kärlek och pepparkakor. Jag ler där jag svävar och ibland vinkar jag till förbipasserande, dom vinkar tillbaka.. Jag svävar högre.. upp, upp, för jag vill utforska mer. Det känns härligt att känna vinden i håret.. jag känner mig faktist som vinden själv. Ibland faller jag.. då blundar jag hårt och tänker att allt kommer att ordna sig. Det gör det också, oftast. Ibland orkar jag inte sväva längre, då lägger jag mig på ett moln och tittar på stjärnorna och lyssnar på musik, musiken får mig att vilja sväva igen.. Jag vet att det bara handlar om en känsla men jag vet att den känslan får mig att mår bra.
lusten jag har att vilja saker, utforska saker och klara av saker är lusten som får mig att fortsätta sväva.. trots att jag svävar försöker jag ha mina fötter på jorden.. klurigt? kanske.. men jag försöker
åhhh, vilken finfin bild :)!! verkligen väldigt!!
tack ska du ha så jättemycket för att du lättade min själ idag, jag behövde verkligen sitta hemma hos dig och må mysbra och börja förstå. du säger så smarta å bra saker ;)!
jag tror jag fattar känslan, älskar att ha den, och du kommer nog känna likadant imorron på självaste julafton.
pusspusskramkram
(jag har nyss druckit té ur din tékopp ^^)
och ha en riktigt riktigt GOD JUL föresten ;D!!
"bara en känsla"? pöh. känslor är det enda man vet är på riktigt.
heja känslor.
gojul och sånt. :)