Ett undrande
Jag är arg och lite besviken. Att vara besviken är bland det värsta jag vet. För mig är det en inrotad känsla, en känsla som har svårt att försvinna. Trots det så är jag en sådan som gärna behåller min besvikenhet för mig själv, varför är det så?
Kommentarer
Postat av: Liz
det var jättejättelänge sen nu, säkert senast i juni någon gång som jag var inne här och läste - jag vet inte varför det inte blir av, måste bättra mig :)! Men jag blir så glad av att få se alla dina fina tankar nedskrivna, även om jag hör dem ganska ofta så är det en annan sak att få läsa dem.
Du är en av de finaste jag vet och jag blir helt lycklig i själen när jag står omnämd här på din blogg, tänk vilken tur jag har som får finnas med så mycket i ditt liv så jag får vara med här ;)! pusssssz!
Trackback