I huvudet på Anna

Det är konstigt. Men det är inte förens nu, på midsommarafton, som jag kan känna att sommarlovet har anlänt och att jag för en gång skull kan gynnas över ledigheten. Äta halloumi med glada vänner, sjunga Hooked On A Feeling i bil med pappa med gälla röster, sitta vid datorn sent och förhoppningsvis också vakna sent imorgon utan att behöva ställa väckarklockan. Äntligen!

Jag är villig att erkänna. Att våren och sommaren fått mig att längta till att ha någon nära (jag vet att jag inte är ensam.) Vore det inte underbart att ha någon som viskar "du är en fin prick" i ens öra när man vaknar på morgonen eller att bara  ha någon som kunde hjälpa en att tänka klart. Som i denna stund då jag är så trött att jag inte ens har orken till att ta mig till hemmets trygga vrå - sängen. 

Imorgon är jag tillbaka till verkligheten och klara tankar, jag måste bara få sova en stund...