I huvudet på Anna

Att skratta är bra. Att skratta är kul. Att skratta är underbart. Jag är bra på att skratta. Att skratta är skönt. Ibland kan jag skratta när jag är ledsen. Ibland kan jag skratta när jag är arg. Ibland kan jag skratta när jag är chockad. Jag kan skratta så att jag börjar gråta. Jag kan skratta så att det känns som magen vänder sig ut och in. Jag brukar sitta och skratta. Jag brukar stå och skratta. Jag brukar ligga och skratta... och det är lika befriande varje gång.

Att gråta kan vara jobbigt. Att gråta är inte alltid kul. Att gråta kan vara skönt. Att gråta kan vara underbart. Ibland kan jag gråta när jag är ledsen. Ibland kan jag gråta när jag är glad. Ibland kan jag gråta när jag är arg. Ibland kan jag gråta när jag är chockad. Jag kan gråta så att jag börjar skratta. Jag kan gråta så att det känns som magen vänder sig ut och in. Jag brukar sitta och gråta. Jag brukar stå och gråta. Jag brukar ligga och gråta... och det är lika befriande varje gång.

Tänk att skratt och gråt ligger så nära varandra. Att båda känslorna är så viktiga att få uttrycka. Även om jag föredrar att skratta så tycker jag att det är oerhört viktigt att få vara ledsen ibland och då kan det vara skönast att gråta eller bara skratta...