I huvudet på Anna

Jag som vanligtvis inte brukar berätta eller skriva om min frustration i min vackra blogg men jag tänkte bryta trenden i hopp om att få något sorts utlopp för det som rör sig inuti.

Frustration. Ordet som mina ögon, min kropp och min hjärna utsöndar. Jag blir så frustrerad av att jag är frustrerad, eftersom jag typiskt nog inte förstår vart min frustration kommer ifrån. Jag har hört att det är när viktiga behov inte blir tillfredsställda som vi känner  frustration och det är väl ungefär som jag känner nu, behov. Behov som jag inte riktigt vet vilka de är, behov som jag bara går runt och väntar på att dom ska överrumpla mig och fylla min tomma stortå.
Något som jag har insett (och som även är grunden till varför jag fick behovet av att skriva detta inlägg) är att den stess som mest bara har kommit och gått den närmsta veckan slog till ordentligt igår och har funnits i min mage hela denna dag också. attans!!
Jag som aldrig brukar vara stressad blir otroligt frustrerad över att jag inte vet riktigt hur jag ska göra för att stoppa tiden.
Men jag har bestämt mig!
Jag ska finna de lilla oro- och stressdjuren och som har bofast sig i min mage och förgöra det!
Det blir min plan...
Fan! :)