We got to do what we got do to
Det är så mycket saker som jag vill hinna göra, människor jag vill hinna träffa, platser jag vill hinna besöka. Varför stressar jag upp mig så? Min tid kommer, eller?
Måste hinna, måste göra, måste skapa, måste finnas.
Måste, orden som ökar kraven på att lyckas. Fyrkantigheten, dess former. Varför måste man leva med tanken att hinna så mycket på så kort tid som möjligt?
Jag var tvungen att gå hem från skolan idag, för jag visste att jag skulle mötas av ensamheten och tustnaden.
Lyssna på musik, äta päron och skapa vackra tavlor, allt kändes plötsligt så kravlöst och för första gången målade jag med tanken "det gör ingenting om det blir fult", och det vart det, men det gjorde ingenting. Är det verkligen så enkelt att bara skaka av sig kraven från sina axlar, att bara blunda och tänka att det ordnar sig.
För man måste ju få andas.
Det här inlägget skulle jag lika gärna kunnat skriva. Precis som jag tänker, precis rätt i tiden. Stå på dig!
åhh vad jag känner igen mig, du sätter verkligen ord på mina tankar. Jag blev mållös när jag läste några av dina inlägg, du är så duktig på att skriva att jag blev helt fängslad. Jag har nu insett vad vi människor känner lika, såg att tove också kännde igen sig. Jag lovar att du kommer hinna med massor!