Call me corny
Jag är tvungen att erkänna det. Jag har blivit besegrad, jag har fått lida nederlag och jag har blivit övervunnen och slagen. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i romatiska amerikanska komedier men nu har jag tittat på dom undan för jämnan och insett att ja.. dom är ganska romantiska. Äckligt romantiska om jag ska vara ärlig, men trots det så kan jag inte sluta dras in i dom.
Och lyckas gör dom enligt de speciella feelgood-igredienserna; småtöntig, romantisk, enfaldig, svärmisk, känslofull, idealistisk och nästintill drömlik. Två personer träffas (snygga givetvis?) och som efter en tvist (eller annat tjaffs) inser hur kära de är och att det inte kan leva utan varandra. Förutsägbart, ja men otroligt lyckogivande. Som den blivande fjolla, som min far så vänligt uttryckte det, ska jag nu gå och lägga mig och drömma mig bort bland feelgood-filmernas värld och kanske, kanske så knackar drömprinsen på fönstret.
Nää.
hihiih. jaa, vi dras ner. nästan som i kvicksand och det känns lite sorgligt ;P fast då så är det ju bra att vi två alltid är på samma trött-glad-hylla och letar i videobutiken, kanske kommer det vara så även om 70 år och vi står där, om än lite mer skrumpna och stela men ack så lika bra humor vi kommer ha! :)
blir så ofatnligt gladgladglad av dig och gillar dig massamycket!! pusspuss sötanna!