Att minnas sina minnen
Det är maj, underbara maj. Veckan har varit relativt kort med tanke på studiedagarna på måndagen, 1 maj på tisdagen och hemma-från-skolan-pågrund-av-sjukdom igår.
Solen skiner som aldrig förr och fåglarna kvittrar vackert och jag kan liksom nästan känna sommarens antågande i kroppen. En massa gamla fina minnen dyker upp och jag har insett att det är med hjälp av våra sinnen som vi skapar våra minnen. det känns lite festligt det där, att vissa minnen är så relaterade till beroende på vilken årstid det är.
Doften av jordgubbar och mjölk, känslan av en len kaninpäls, synen av träd som knoppar som för en tillbaka till något som har hänt förut. Ständigt sker små oförutsedda sinnesintryck som gör att de obeaktade känslor som man aldrig refkleterat över och ägnat en närmare tanke åt, men dessa sinnesintyck gör att gamla minnen putsas klarare och känns lika närvarande som dagen då de skapades.
Solen skiner som aldrig förr och fåglarna kvittrar vackert och jag kan liksom nästan känna sommarens antågande i kroppen. En massa gamla fina minnen dyker upp och jag har insett att det är med hjälp av våra sinnen som vi skapar våra minnen. det känns lite festligt det där, att vissa minnen är så relaterade till beroende på vilken årstid det är.
Doften av jordgubbar och mjölk, känslan av en len kaninpäls, synen av träd som knoppar som för en tillbaka till något som har hänt förut. Ständigt sker små oförutsedda sinnesintryck som gör att de obeaktade känslor som man aldrig refkleterat över och ägnat en närmare tanke åt, men dessa sinnesintyck gör att gamla minnen putsas klarare och känns lika närvarande som dagen då de skapades.
Kommentarer
Postat av: Tove
Har konstaterat samma sak. Sinnena gör minnena. Sverige är bra underbart med sina årstider! Man blir beroende av dem.
Postat av: Tove
Har konstaterat samma sak. Sinnena gör minnena. Sverige är bra underbart med sina årstider! Man blir beroende av dem.
Postat av: Anna Jonsson
Märkligt...
Trackback