I huvudet på Anna

Strålande väder, igen. Det var med sådan otrolig lycka jag idag gick ut på min veranda i mina mysbyxor för att möta våren, fåglarna, och de vita dropparna vilket gav mig ännu ett lyckorus och triggade mig till att stå på händer.. 1 sekund, 2 sekunder, 3 sekunder.. KAMDIDidAM!.. sa det och jag låg på rygg och skrattkved av smärta. Jag vred huvudet mot min kanin och möttes av min kanins nyfikna ansikte och kunde han prata så skulle han nog säga, "Vad fan håller du på med?". Trots de klagande ljud som utstöttes ur min mun lyckades jag ställa mig upp på fötter och sätta mig på verandakanten och tänka lite djupa tankar. Jag funderade och kom på hur viktigt det är att låta sig själv känna sig bra att känna sig nöjd med sig själv och de lilla man åstadkommer genom att finnas till. Att känna sig trygg i sig själv och i andra och lita på att allt ordnar sig. Jag är bra. Du är bra,  ja nästintill bäst.

Denna visa gillar jag, den brukar jag och Liz sjunga tillsammans. Jag är så glad som har dig!"
.