I huvudet på Anna

Här sitter jag, småbitter, i en brun soffa invirad i tuggummi. Jag kan omöljigt tugga tuggummi då jag varje gång tar ut tuggummit ur munnen och börjar vira det runt mina fingrar (precis sådär som små barn brukar göra). Det är när jag har insett att jag inte får bort tuggummit som jag börjar försöka lirka bort det med andra handen. Vips säger det, och jag har tuggummi i hår, öron och navel. Typiskt!

Trots att jag är lite småbitter kan jag inte sluta glädjas när jag tänker tillbaka på den vecka som har varit. Otroligt intensiv, men rolig! Styrkan och koditionen har sats på prov och jag har nog aldrig dansat så mycket som jag har gjort på en endaste vecka. Jag talar förstås om Bounce Summercamp. Ett dansläger med massvis med dansanta ungdomar som under ledning av landets bästa dansgrupp får dansa och ha en massa skoj för sig.
My dancemates Sofia, Malin, Cissi, Linnea och Karin gjorde det extra kul då vi ägnade flera stunder åt att spela kort
och prata strunt ute i solskenet. Fint. Jag har faktist insett att jag borde spela kort oftare, grymt kul. Har även fått lära mig lite korttricks som jag lär bli tvungen att försöka göra på någon de närmaste dagarna medans jag fortfarande har dom i minnet. Så det är bara att kontakta mig om du vill bli utmanad!

Nu tror jag faktist att det är dags att försöka göra mig fri från detta tuggumminät och sedan gå till kojjs..
Kram!

Ibland när jag ligger i min säng och begrundar saker i  stor omfattning kan det göra att man börjar tänka på det mest konstiga saker. Igår kväll när jag låg i min säng bland dun, kuddar och täcke började jag tänka på drömmar.
Vad vill våra drömmar berätta? Och är det nåt som man ska fundera över? Jag har även funderat på om det finns spår av sanning i våra drömmar eller är dom tagna ur .. ingenting? Oftast är ju drömmar så där helt knasigt bisarra.

Som inatt till exempel:

Utan att riktigt kunna igenkänna vart jag befann mig eller varför så visste jag att det som skulle komma till att hända inte skulle sluta bra. Fem jättefåglar flög som vilda gamar runt mitt huvud och skrek "Wrääah, wrääh". Jag anade att något obehagligt skulle hända så jag började springa. Men fåglarna flög efter och lyckades ta tag i mina armar.  
Efter en lång flygtur släpptes jag ner i ett gigantiskt fågelbo med en massa jättefågelungar. Mamma fågel kommer fram till mig och hotar mig med att om jag inte uppfinner en nässpray till en förkyld fågelunge så kommer jag sluta som fågelmat. Uugh. Med min egen saliv och lite regndroppar trodde jag mig ha skapat den perfekta nässprayen, men förgäves. Fågelungen blev inte frisk. Fågelmamma blev sur och jag blev tvungen att komma på en flyktplan.  
Utan att tänka hoppade jag upp på en fågelunge och skrek åt den att flyga iväg. Såklart hände inte detta. När jag tror att min sista stund är kommen, eftersom fågelungarna hoppar efter mig så ser jag en flygande blå bil i skyn. Den landar på fågelboets kant. Bildörren öppnas och ut kommer Harry Potter halvt naken!
"Please cover up Harry!"

Där slutar drömmen. Jag hoppas verkligen att Harry Potter hade kommit för att rädda mig. Eller så kanske han trollade fram en nässpray åt mig som inte innehöll mitt eget saliv.

Såhär i efterhand blir allt mer komiskt än brutalt.
Känns som jag skulle behöva en drömtydarbok för att verkligen försöka förstå varför Harry Potter visar sig i kalsonger.

Jag har hört en grej om drömtydning och det är att drömmar och ormar är förknippade med pengar. Varför drömmer jag inte om ormar eller något annats som skulle visa sig vara bra för min framtid? Kom just på att en orm även kan vara en fallossymbol. Ajdå!

Dags att drömma vidare bland fåglar och Harry Potter och andra konstigheter men innan ska jag fundera vidare på vilken sanning som kan ha funnits i senaste nattens dröm..

Godnatt!